Att sova själv dom senaste två veckorna har varit ett helvete, även att jag har Zakera i sängen så är det något som saknas, jag saknar din tass på mitt ben, eller dina lena öron som jag kunde klappa för å lugna ner mig, på dagarna kan jag må hyfsat bra, men på nätterna är det ett helvete. Jag återupplever dina sista ryck gång på gång, men vågar inget säga till någon, jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka, jag skulle kunna offra allt jag har för å få min älskling tillbaka....

Varför skulle du försvinna från mig? Varför just DU?! Jag saknar hur du ligger i sängen och morrar på dom andra när dom är utanför dörren, jag saknar hur du skyddade mig, nu är jag bara ensam kvar. Jag vill bara få vara med dig, bara få hålla om dig, få hålla om dig en sista gång. Få pussa på din mjuka nos.

Är smärtan tillbaka för att stanna? Eller varför har jag helt plötsligt börjat må så dåligt igen? Varför kan jag inte sova längre? Jag började må bättre ett tag, men sen bara kom smärtan tillbaka, saknaden blev gigantiskt, det har den alltid varit, men helt plötsligt blev den större än gigantisk. Saknaden sitter i hela dagen, varje dag, alla dagar i veckan. Tårarna rinner såfort jag tänker på dig.

Ingen kan förstå den kärleken jag hade till dig. Ingen kan förstå hur mycket jag älskade/älskar dig.

Du var mitt allt, du kommer alltid vara den som betytt mest för mig oavsett vad som kommer hända framöver i mitt liv. Du har hjälpt mig genom så mycket, alla gånger jag brytit ihop pga olika anledningar så tittade du alltid på mig med dina bruna underbara ögon, sen satt du alltid vid min sida oavsett vad. Snälla kom tillbaka, snälla snälla snälla......

Jag kommer alltid att älska dig av hela mitt hjärta!