kan inte sluta fundera. kan inte sova även att jag är hur trött som helst och har jävligt ont i huvudet, nej juste va dum i huvet jag är, det är ju INBILLNING!
vad kan man skriva egentligen utan att det får konsekvenser?
vad gör man när man inte orkar kämpa längre för ett liv värt att leva?
vad gör man när folk vill ta ifrån en det enda som gör en lycklig?

jag är så totalt jävla krossad och det finns inte nån som förstår mig. inte en jävel. kan det vara för att jag inte öppnar mig för folk och pratar om mina problem? kan vara så, men varför ska jag göra det när jag bara får skit för det och det uppstår en massa diskussioner som man inte orkar med?

folk dom frågar "men du har väl kul?" självklart svarar jag ja. men det är bara en fasad, det där leendet på läpparna, skratten ur min mun. det är bara en fasad på en krossad själ som har gett upp.
för jag har allvarligt talat gett upp, jag orkar inte kämpa mer. mitt liv är redan förstört, å jag har inte ens fyllt 18 år än. och folk säger att jag ska kämpa? det är endast för att dom inte vet om hur jag har det. hur jävla dåligt jag egentligen mår, vilka jävla föräldrar jag lever med. visste ni att min största önskan är att mina föräldrar ska skiljas eller att jag kan få fly det här hemmet för gott?

när du står ensam kvar på tå och ytan inte går å nå när du träffat botten, kom ihåg mig då.