Varit på världens finaste minnesceremoni för Stefan idag!
Det var så jävla jobbigt, tungt och sorgligt, och det kommer ta tid att smälta det här, men det var så underbart fint! Tänker hela tiden på honom, på alla glada stunder, ler och gråter samtidigt i stort sett.

Min hjälte och största idol sen 9års tid tillbaka finns nu inte längre, men han kommer fortsätta vara min hjälte för det, alla gånger han räddat oss, alla sjuka räddningar han gjort som inte "finns med i handboken"
Han var lätt Sveriges bästa målvakt nånsin, Håves bästa målvakt någonsin!

Men efter idag så kommer det nog kännas lättare på nåt sätt å acceptera det, för det här var liksom våran "begravning" av Stefan eftersom vi inte får gå på den riktiga.

Men hela säsongen som man har framför sig känns som det enda man kommer tänka på är Stefan, men tycker det är jättefint gjort av Håve och vilja spela med nummer 1 på tröjorna istället för ett sorgband runt armen. Och sen ska tröjan upp i taket under säsongen, den dan kommer jag inte ha ett öga torrt ialla fall..