Jag vet fan inte vad jag ska tro längre.
Du vet att du kan lita på mig, men känns ändå inte som du gör det.
Du vet precis hur jag känner med, men vet jag hur du känner, nej inte direkt.
Jag har fan offrat en kompis, o tacken jag får är att du ignorerar mig.
Det är bättre du pratar med mig än att bara ignorera mig.
Jag finns alltid där för dig, du kan prata med mig om vad som helst. Så jag får väl bara vänta tills du prata med mig igen.
Men istället så bara.. GAAH jag blir fan galen...